Jag tog tåget. Vi hade det jättetrevligt.

Faster, kusinerna och jag. Vi är ett bra gäng. Vi pratade mycket om "det förflutna", de sorger vi delat och delar. Killarna är okej med alltsammans nu ändå. Det är nu snart ett år sedan deras pappa gick bort och också snart tre år sedan min egen lilla pappa försvann. Och oj, vad vi har gråtit i varandras famnar och kämpat för dem båda, försökt hålla varandra vid liv under det enträgna strävandet. Våra liv påminner faktiskt om varandra, på många sätt. Två ömma mödrar, fyra (fem) oskyldiga barn, två drunknade fäder, ett öde. 

 Spriten skövlar. Jag undrar vad mina kusiner säger när de pratar om sin far, berättar vad han dog av etc.. Jag är öppen och ser fakta, "Spriten slet ut hela hans kropp, hans själ.. Han dog av dess sviter".

 Men, mina kusiner förstår nog inte riktigt sambandet. Visst, man kan få cancer av många anledningar, men ett livs superier bör inte ha förbättrat utsikterna om det nu är detta öde som väntar en person. 

 Det var två utmärkta fäder, de bästa av sin sort och praktexemplar. Tänk att det kunde gå så illa... Det är overkligt.

Igår var vi och plockade blåbär. Jag är helt slut i hela kroppen, även huvudet. Att jag är "psykiskt" trött beror dock på att jag satt uppe till klockan kvart över fyra inatt för att göra klart min fasters födelsedagspresent! Det var slitsamt, men det blev bra och var lätt värt det.

 Idag ska jag försöka ta mig till min faster och i förskott gratulera henne, men den stora frågan är då: Hur ska jag färdas? Med bil eller med tåg? 

Dags för mig att skärpas! Jag vill ju berätta om mitt liv, men det är svårt när jag väl får för mig att logga in. Jag ber om ursäkt för att jag skriver så sällan. För att få läsare är det nog en god idé att uppdatera liite oftare.

Jag är något blyg av mig. Trots att jag har mycket on my mind så känns det segt att väl börja "öppna sig". Jag är nog orolig för att någon ska känna igen mig. Om jag ska göra det här måste jag vara helt säker på att jag får vara ifred från sådant. 

Okej, ett löfte nu: Jag lovar högtidligen att börja skriva och berätta i nästa inlägg.

Sådär, det var väl inte så svårt. Nu ska jag googla lite för att hitta tips om hur man fångar läsare.