You know what? Jag vill ha det som i vänner, men eftersom att jag redan funnit min Chandler och min Chandler tycker att hans Monica (dvs. jag) är hetast av karaktärerna - trots smygbögsmisstankar från både Joey och Ross - så räcker det att vi hoppar in i säsong 5. 

Jag håller på att buffra mig igenom alla säsongerna, och jag har precis sett första avsnittet på säsong två. Epic, om nåt. Olycklig kärlek spirar och underbara Chandler är hos skräddaren - han står med ryggen vänd mot ett antal helkroppsspeglar, vrider huvudet, kikar på sig själv ur några olika vinklar och utbrister: This is what my but must look like to a fly.

 How cute is that?

Nu ska jag gå ut och sätta mig på baksidan och sniffa på kryddor, njuta lite av vädret och plöja igenom ytterligare en bit i min HP-6. 

Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är lycklig. Vi älskar varandra mer än någonsin (peppar-peppar) och äntligen får vi vara tillsammans hela tiden. Att bo ihop innebär mer kontroll, mer trygghet och ett fastare grepp om vardagen - åtminstone är det så jag "ser det". Jag ÄR trygg nu...

Jag tog tåget. Vi hade det jättetrevligt. Faster, kusinerna och jag. Vi är ett bra gäng. Vi pratade mycket om "det förflutna", de sorger vi delat och delar. Killarna är okej med alltsammans nu ändå. Det är nu snart ett år sedan deras pappa gick bort...

Igår var vi och plockade blåbär. Jag är helt slut i hela kroppen, även huvudet. Att jag är "psykiskt" trött beror dock på att jag satt uppe till klockan kvart över fyra inatt för att göra klart min fasters födelsedagspresent! Det var slitsamt, men de...

Dags för mig att skärpas! Jag vill ju berätta om mitt liv, men det är svårt när jag väl får för mig att logga in. Jag ber om ursäkt för att jag skriver så sällan. För att få läsare är det nog en god idé att uppdatera liite oftare.   Jag är något bly...

Jag är idag en sentimental och känslig person. Jag gråter sällan för småsaker, men lätt när jag blir arg – det bara spricker! På senare tid har jag upptäckt att jag har lättare för att bara ”släppa fram det”. Jag var nog tuffare...